Praktfinkar lämpar sig utmärkt som burfåglar i en lägenhet, i radhuset eller där utrymmet för sällskapsdjur är begränsat. Deras kvittrande läten och anspråkslösa sångstrofer kan knappast störa den allra känsligaste granne. De tar ingen nämnvärd plats, många arter är helt tillfreds med en rymlig rektangulär fågelbur eller en liten inomhusvoljär (flygbur), vilka givetvis måste följa Jordbruksverkets burmåttregler. Praktfinkar går att hålla i planterade trädgårdsvoljärer sommartid, allra helst med anslutning till ett uppvärmt litet skyddshus.
Praktfinkar är huvudsakligen fröätande fåglar och är relativt lättskötta. Uppfödning av praktfinkar kan vara lite svår i början. Med tiden lär man sig de olika arternas önskemål i fråga om foder, miljö och temperatur. Därefter brukar uppfödningar sällan utebli.
Med ett litet strå spretandes i näbben spelar många praktfinkhanar för sin tilltänkta. En svag melodiös sång ackompanjerar dansen och för betraktarens tankar bort till Östafrikas savanner eller Sydostasiens risfält, biotoper (livsmiljöer) där många olika praktfinkarter lever i vilt tillstånd.
Härdigheten, fodret och arternas olika egenskaper varierar bland olika arter av praktfinkar. Som hobbyvän bör man noga läsa in sig på de arter man ämnar hålla i sin samling, för att kunna ge sina skyddslingar en optimal tillvaro. Praktfinkar brukar sällan bli tama även om de kan bli både lugna och förtroliga med sin skötare. Den stora behållningen ligger i att från favoritfåtöljen, eller från solstolen i trädgården, kunna följa dessa pigga tropiska små juveler i deras familjeliv, uppleva deras beteende, färgprakt och angenäma sång i både inomhusburar som i planterade trädgårdsvoljärer - för det händer alltid något bland de små praktfinkarna.
Praktfinkar importerades redan under 1600 – talet till Europa. En av de första arter som importerades var den asiatiska Spetsstjärtade bronsfinken (Lonchura s. acuticauda). Under 1700 - talet importerades ett flertal arter av praktfinkar bl.a. till de europeiska kungahusen. Madame de Pompadour, knuten till 1700 - talets franska kungahus, erhöll bl.a. afrikanska Granatastrilder (Uraeginthus granatinus) som gåvaoch lyckades redan då med uppfödning av denna art.
Kortstjärtad bältfink. Foto: Mats Wettergren
Numera direktimporteras inga vildfångade praktfinkar från fåglarnas ursprungsländer. Alla individer som finns hos hobbyodlare inom EU är i decennier uppfödda, i oräkneliga generationer, både i bur som i voljär. Vissa arter, som t.ex. Japansk måsfink, är helt domesticerad. Måsfinken är en månghundraårig kulturform framodlad i Kina, ursprungligen från olika lokalformer av Spetsstjärtad bronsfink (Lonchura s. acuticauda). Senare överfördes den som burfågel till Japan och benämndes därefter – Japansk måsfink.
Måsfinkar användes tidigare av odlare i som amfåglar till andra arter av praktfinkar. Numera är denna typ av uppfödningsmetod förlegad. Föräldramatade ungar, präglade på sin egen art, är det enda rätta för framtida livskraftiga stammar. För att kunna bibehålla alla dessa fascinerande arter av små praktfinkar inom vår hobby, i Sverige och på kontinenten, krävs det specialintresse, kunskap och uppfödningsambitioner. Med denna hemsida hoppas vi nu kunna bidra med lite av detta och därmed entusiasmera nya som gamla hobbyvänner till att fördjupa sig i de tropiska praktfinkarnas sällsamma värld.
