Korgar, holkar och reden
Olika arter av praktfinkar häckar vid olika tider på året. Gouldsamadiner häckar allra helst under vinterhalvåret, för att under sommarhalvåret gå i fällning och vila. Andra arter kanske föredrar sommarhalvåret för att häcka, t.ex. i en planterad trädgårdsvoljär. Praktfinkar har olika önskemål om val av boplats, en del arter föredrar rymliga, slutna, flätade korgreden, av s.k. ballongmodell.
Slutna, rymliga flätade korgreden av s.k. ballongmodell. Foto: Mats Wettergren
Flätat korgrede av s.k. ballongmodell med utflugen ungfågel av svartbukad Solastrild. Foto: Mats Wettergren
Gouldsamadiner föredrar små trånga undulatholkar av fanérträ med en bädd av alflisspån, där de bygger ett bo av kokosfibrer. Foto: Mats Wettergren
Bomaterial
Andra arter föredrar att bygga med kokosfibrer i små trånga undulatholkar av fanerträ, som t.ex. Gouldsamadiner, emedan andra föredrar rymliga halvöppna holkar, där övre halvan av fronten är öppen. En näve alflisspån i botten av holken hjälper till att hålla äggen på plats, om nu föräldraparet inte skulle vilja bygga ett välgjort bo i holken. Vanligtvis bygger alla arter av praktfinkar ett kompakt bo av tort eller grönt färskt gräs, eller av kokosfibrer. Ljusa kokosfibrer föredras av många arter. Många arter av astrilder väljer likaså att bygga helt fristående bon av gräs, rottrådar och kokosfibrer, framför allt då de befinner sig i en planterad trädgårdsvoljär under sommaren. Siskor föredrar att bygga ett bo i en öppen flätad bokorg med sisalfibrer, hampa och bomull.
Vanligtvis bygger alla arter av praktfinkar ett kompakt bo av tort eller grönt färskt gräs, eller av kokosfibrer. Ljusa kokosfibrer (t.v. i bild) föredras av många arter. Foto: Mats Wettergren
Siskor föredrar att bygga ett bo i en öppen flätad bokorg med sisalfibrer, hampa och bomull. Foto: Mats Wettergren
Nyutflugen ungfågel av Diamantfink i utomhusvoljär. Foto: Mats Wettergren
Äggläggning och ruvning
Honorna brukar lägga en kull på mellan 4 - 6 miniatyrägg, oftast vita, som ruvas av både hane som hona i ca 12 – 13 dagar. Ungarna matas av föräldrarna i boet under ca 3 veckor. Då ungarna är i det närmaste fullfjädrade lämnar de holken och dunsar runt i buren eller i voljären. Deras flygförmåga stabiliseras snabbt inom de 2 - 3 dagar. Ungarna matas av föräldrarna i ytterligare 2 veckor.
Uppmatningsfoder
Som uppmatningsfoder ges, förutom grodd fröblandning avsedd för praktfinkar, dessutom ett mjukfoder/uppmatningsfoder sammansatt för astrilder och andra praktfinkar. Nedan följer 3 snarlika alternativ:
Alt. 1. Finkröblandning kokas i ca 5 - 10 min (när fröskalen spricker är det färdigkokt) och blandas med färdigköpt äggfoder och kraftfoder t.ex. CéDé eller Orlux, frysta tinade s.k. Pinkies(vita fluglarver) eller Buffalomask, alternativt mjölmask. Tillsätt vitaminpulver och en aning pollen. Denna blandning går att frysa in i portionsförpackningar eller förvara i kylen i en plastburk med tättslutande lock ca 1-2 dagar.
Alt. 2. Blanda förvälld finkfröblandning med färdigköpt äggfoder av god kvalitet, med minst 16,5 % proteininnehåll t.ex. CéDé tillsätt kraft - eller insektsmixfoder t.ex. CéDé eller Claus. Tillsätt äggulepulver, torkad kelp i pulverform och kalciumpulver. Blandningen beströs med lite Korvimin och fuktas därefter med vetegroddsolja. Därpå tillsätter man levande eller tinade djupfrysta Buffalomaskar, mjölmask eller frysta tinade s.k. Pinkies. Blandningen välts försiktigt samman till en lucker konsistens. Vid varje utfodringstillfälle (d.v.s. två ggr/dygn), utfodra då med en rågad matsked per par/familj dagligen (då paret har 3 - 4 ungar). Byt ut gammalt uppmatningsfoder efter ca 12 timmar.
Alt. 3. Ett liknande hemkomponerat uppmatningsfoder inspirerat av Belgiens främsta uppfödare av praktfinkar kan ges som ett alternativ till ovanstående recept. Receptet lämpar sig för de flesta pratfinkarter och ersätter traditionellt äggfoder. Nedanstående recept avser närmare 1 kg uppmatningsfoder. Det ihopblandade uppmatningsfodret går att frysa in i portioner eller förvara i en plastburk med tättslutande lock i kylen max 1-2 dagar.
180 g veteströbröd
120 g Hårdkokta ägg (ca 3 ägg varav1 med och 2 utan skal)
5 g Träkol
10 g Kalk (utan vitaminer) t.ex. Calciumkarbonat eller foderkalk.
2 g Vitaminer i pulverform
5 g Öljäst
600 g finkfröblandning kokas i ca 5 - 10 min (när fröskalen spricker är det färdigkokt)
Tillsätt sammanlagt 50 g (frysta), tinade frysta s.k. Pinkies och Buffalomask (totalt 4,5 % av totalvikten). Maskarna vändes ned i mjukfodret utan att mosa sönder insektslarverna. Ska hela portionen frysas in i flera portionsförpackningar är det lättare att blanda ned dem då mjukfodret först är en aning djupfryst.
10 g Pollen upplöst i 0,03 liter vatten
14 g Biochol (en flytande naturprodukt från Holland/Belgien)
Allt blandas till en lucker grynig konsistens, ej kletig.
OBS! Halvmoget gräsfrö, våtarv och kalcium ingår även i uppmatningsmenyn.
Välmatade holkungar av rödhuvad vitbröstad gulryggad Gouldsamadin. Foto: Mats Wettergren
Astrilder och andra mindre arter tar gärna små levande insekter som uppmatningsfoder t.ex. vita mygglarver eller gröna bladlöss. Uppmatningsfoder är avgörande för en lyckad häckning. Brist på uppmatningsfoder resulterar oftast i att föräldrarna kastar ut sina ungar eller låter dem svälta ihjäl.
Efter att ungarna blivit självständiga bör de flyttas från föräldrarna, i synnerhet om paret påbörjat en ny kull, då hanen av vissa arter kan bli aggressiv gentemot sina egna ungar.
Nyutflugen ungfågel av Törnastrild. Foto: Mats Wettergren
Ungfåglar av ett flertal arter har en s.k. ungfågeldräkt som oftast är diskret och dunkel i kulören. Först efter 3 -6 månader får ungarna den vuxna fågelns färgsättning på sin fjäderdräkt. Denna process kallas för att ungarna färgar ut. Ungarna blir könsmogna efter ca 8 - 9 månader. 2 - 3 kullar per år kan man förvänta sig av häckparen. Därefter ska fåglarna vila tills nästa år. Vid varje avslutad kull bör holken tömmas och rengöras, detta gör man för att undvika att pyttesmå röda fågellöss utvecklas i en alltför lortig och fuktig holkmiljö. Ovanstående information gäller generellt för ett flertal olika arter av praktfinkar och skiljer sig givetvis lite mellan de olika arterna.
Nyutflugna ungfåglar av Trefärgad papegojamadin, tidigare benämnd Forbes papegojamadin. Foto: Mats Wettergren
Ringmärkning
Ungarna ringmärks med slutna aluminium- eller celluloidringar på höger ben. Ringarna följer årets färg vilket gör det lätt att snabbt avgöra fågelns födelseår. Ringar från år 2011 är blå, från 2012 röda. Ringar för kommande år 2013 lär bli svarta. Ringarna har ingraverat årtal, ringstorlek, initialer, landbeteckning och löpnummer m.m. Slutna ringar träs på då ungarna befinner sig i en speciell ålder (ca 9 – 12 dagar beroende på art) och ligger i holk eller bokorg. Ungarna är då tillräckligt små för att man ska kunna trä ringen över foten upp på tarsen (benet), utan att ringen därefter trillar av. Öppna olikfärgade celluloidringar kan träs på vänster ben med hjälp av en s.k. ringskena. Öppna olikfärgade celluloidringar används för att lätt kunna identifiera olika individer av samma art/kull i en flock. Använd aldrig ringar av plast, då plast reagerar på temperatur och kan dra ihop sig och därmed hämma blodtillförseln i benet. Om man är osäker på om det är plast eller celluloidringar man köpt, kan man lätt testa detta genom att med en brinnande tändsticka tända eld på ringen, då man håller ringen i en plattång eller pincett. En celluloidring brinner med en liten låga emedan en plastring smälter och förkolnar utan låga. Hanar könsbenämns med 1,0 honor 0,1. Paret blir således 1,1.
